Jag hade glömt
hur starkt stjärnorna lyser utanför stan
Önskar jag kunde vandra för evigt under stjärnhimmeln
titta upp mot solarna med gapande mun
Omgiven av det kompakta mörkret
det känns som att det håller om mig
Plötsligt blir allt så tydligt
fast allt annat är svart
Aldrig är jag ensam
för månen gör mig alltid sällskap
Det är fint att du och jag kan vara på olika platser
men ändå titta mot samma himmel
Jag ser Karlavagnen
Jag också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar