Jag hade glömt 
hur starkt stjärnorna lyser utanför stan

Önskar jag kunde vandra för evigt under stjärnhimmeln
titta upp mot solarna med gapande mun

Omgiven av det kompakta mörkret 
det känns som att det håller om mig 

Plötsligt blir allt så tydligt
fast allt annat är svart 

Aldrig är jag ensam 
för månen gör mig alltid sällskap 

Det är fint att du och jag kan vara på olika platser
men ändå titta mot samma himmel

Jag ser Karlavagnen
Jag också



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar